Simon och hans loppe. barns berättelse om vänskap
Vänner är mycket viktigt, du behöver inte många men ja väldigt bra. Goda vänner lyssnar på oss, förstår oss, stöder oss och är i dåliga och goda tider. För att förstå barn värdet av vänner i barndomen, föreslår vi att du läser denna rörande berättelse, Simon och hans loppa, barn berättelse om vänskap, som sedan kan kommentera Family att extrahera all dess betydelse.
vänner är mycket viktigt, du behöver inte många men ja väldigt bra. Goda vänner lyssnar på oss, förstår oss, stöder oss och är i dåliga och goda tider.
För att förstå barn värdet av vänner i barndomen, föreslår vi att du läser denna rörande berättelse, Simon och hans loppa, barn berättelse om vänskap, som sedan kan kommentera Family att extrahera all dess betydelse.
Barns berättelse om vänskap: Simon och hans loppe
Simon var en övergiven hund. Han hade ingen familj, inget hus eller yrke. Det enda som stackars Simon hade var en smuglopp i hans hår.
- Simon, du är värdelös. De vill inte ha dig i något jobb och varje dag är du skinnigare. Om detta fortsätter jag kommer att tvingas att överge han brukade berätta för egenkär loppa med luft.
- Jag är en ärlig hund. Jag saknar bara lycka i livet. Jag spelar också harmonikanbrunnen.
- Det är sant, men vad bra är det?
- Det hjälper mig att vara med mig och känna mig levande.
- Nonsens! utropade loppan och skrattade åt hunden.
- Skratta inte åt mig, vi har båda någonting gemensamt, fortsatte Simon.
- Vad har vi gemensamt?
- Ditt namn och mitt, båda har fem bokstäver.
- Jag tror det är det enda vi har gemensamt - loppan svarade stolt.
Simon tillbringade de kalla vinterkvällarna i en övergiven ladugård.
Han låg på en hög av halm som gav honom värme. Den kvällskylaren kände sig väldigt kall och fick gräva genom halmen för att slå upp. Med så mycket rörelse, hände det att lopp borstas med ett sugrör och föll till golvet i ladan.
Simon såg efter henne bland högen av halm. Eftersom det var väldigt mörkt kunde jag inte hitta det.
Han ringde henne flera gånger.
- Loppa, lilla loppor! Var har du kommit? Vill du inte lämna mig också?
Loppan visste inte vad han skulle göra. Hon var förlorad bland så mycket halm och behöll nysningar. Han var väldigt ledsen och insåg då hur mycket han behövde Simon.
- Hur stolt och förgäves jag har varit! Simon är en bra hund och jag var tvungen att förlora honom för att inse.
Simon visste inte vad han skulle göra. Han trodde att det var slutet på hans långa relation med det djuret som kittlade hans revben.
Simon spelade den vackraste av hans låtar med sin harmonika.
Loppan lyssnade på melodin, ljudet kom tydligt till henne. Simon kunde inte vara långt borta. Guiden av musiken, som varje gång han hörde mer intensivt, lyckades han se en blixt av ljus. Det var metallet i Simon's harmonica.
Han tog andan och samlade alla sina tassar. Han hoppade som han aldrig gjort tidigare.
Loppan kom till harmonikan som fortfarande spelade Simon.
Hunden, galen med glädje, såg lopphoppet till låten av låten. Sanningen är att han dansade bra.
- Förlåt mig, Simon. Jag har inte varit rättvis för dig, "loppade loppan om ursäkt.
- Gå tillbaka till mina linsar, lilla loppor. Från och med idag kommer vår tur att förändras.
- Tack. Hur varmt är jag här i ditt hår!
De två svärmade och sov till gryningen.
Senare berättar historien att Simon och loppan bildade en mycket känd duo konstnärer. Mellan låtar och danser lyckades de köpa ett hus för att leva bekvämt och vara lycklig för alltid.
